snowfell

---

Jag känner mig så förvirrad ibland .. Det känns ofta som att mitt huvud är på en plats , min kropp på en annan och min själ helt ute i ingenstans.
Helt ärligt , alla korten på bordet.

Hör det tonåren till? Har jag ännu inte utvecklats klart? Jag borde väl inte ha gjort det, jag har ju precis börjat på kapitel två i mitt liv. Yrkeslivet. Vad är kapitel tre? Barn , giftemål? Pensionen?

Jag har svårt  för att veta om de val som jag väljer dagligen är de rätta för mig. Om det nu vore rätt , så borde jag väl inte vara så förvirrad / deppig / undrande?
Hur ska man kunna veta att man väljer rätt? 

När jag ligger och väntar in döden , veery gammal och med hud som russin ,  då vill jag ju tänka att jag har gjort precis allt det jag har velat gjort under mitt liv. Jag vill känna mig tillfredsställd och lugn.

Jag har nu ett helt jävla kapitel jag ska skriva , men ingen aning om vad jag vill att det ska stå.
Massor med tomma sidor som väntar, och jag står bara och trampar och undrar , tuggandes på pennan.
Vad är bäst för mig? Vad får mig egentligen riktigt glad?  Vad vill jag jobba med , vad vill jag upptäcka , vem vill jag vara?

Det känns som att jag fortfarande är fem år gammal , och tänker att allt ordnar sig när man är vuxen. Då vet man allt, då har man hunnit med. Då ska man vara stor.

Ska jag bo i Tierp hela mitt liv , för att jag inte vågar annat? Ska jag jobba som undersköterska , bara för att jag är utbildad till det? Hur många riktiga vänner har jag egentligen , varför har så många försvunnit?

Så många frågor och ingen som har något svar. Jag vet inte vart jag ska leta , för inom mig är det kaos.

Mitt liv är bara mitt. Ditt liv är bara ditt. Vi har bara ett enda liv och borde göra det absolut härligaste utav det. Alla har en chans , en chans att upptäcka världen.