snowfell

---

Livet är bra djävligt. Egentligen. Många skriver om hur dåligt dom mår , ofta.
Jag mår inte heller bra , livet är inte helt underbart. Nu vill jag få ur mig. Inte allt , oh nej , då skulle ni ramla av stolen. Men liksom , vad som är jobbigt just nu.

Jag vet inte vad jag vill med mig själv och mitt liv. Jag är inte säker på någonting. Inget alls. Detta ger mig en panik-känsla varje dag , en klump i magen , en otillfredsställelse. Jag vet inte heller vad jag ska göra för att ändra på detta.
Eftersom att jag inte har en aning om vad fan jag vill så känner jag inte mig själv fullt ut. Att inte känna sig själv är att ha väldigt svårt att skapa kontakt med andra.
Vilket leder till att jag knappt har någon vän, kvar. Vart har alla tagit vägen? Dom vänner jag tror jag har hör aldrig av sig. Aldrig. Skriver jag att jag saknar dom så får jag ett likadant svar tillbaka. Men sen då?
Jag har inte skapat några nya kontakter på hur länge sen som helst , på år. Man säger att man finns för varandra , men det gör man tydligen inte. Inte om man inte försöker träffa varandra eller ens prata med varandra.
Jag är alltså instängd. Jag har ingen att prata med om saker , utom Martin. Ibland Emelie. Inte alls lika mycket nu som då. Wierd , kom igen, vad finns det att göra egentligen?

Ett annat problem är att jag jobbade som fan i januari; 75 % , varannan helg , hade minst 5 semesterdagar som jag skulle få ut i pengar plus att jag jobbade dubbla pass en dag. Vad har jag fått för galen lön? 6 200 jävla kronor.
Jag hade räknat med 17 000 , jag ska ha det men det är något jävla strul. Vi har bokat en skidresa i mars , jag har räkningar att betala och jag har mat att inhandla. 6 000 räcker knappt till räkningar och mat. jag har absolut ingen att låna tillräckligt med pengar av. FY FAN.

Jag tycker inte om Tierp. Det är tråkigt , det finns inget att göra och människorna här har så svårt att öppna sig. De har sina gäng och det går inte att komma in i dom. De är med samma människor och de jobbar på samma jobb.
Jag har bott här i 5 år och har inte kommit in ett dugg.

Det gör ont i mig och jag vill gråta, men det går inte. Istället blir jag arg.
Nu måste jag göra mig klar , för dom ringde och bad mig komma och jobba kväll. Jag tackade såklart ja.

Later.