snowfell

Jag har precis besökt en hjärndöd tjej på akademiska med en väldigt god vän.
en vän som skulle få säga sitt hejdå.

Jag kan inte tänka, men jag känner, hela tiden.
sorg, panik, ilska, jag tycker synd om så många.
jag tycker synd om min vän, om alla stephanies vänner,
om personen som förstörde sitt liv då han körde över henne, på hennnes familj.
på henne. på stephanie.
som låg där helt orörlig, med en miljon slangar i sig.
som låg där pågrund utav en skitsak. på grund utav ett grymt jäkla öde.
tjejen som skulle fylla år på torsdag.
jag tänker och ser dig hela tiden, även fast jag inte känner dig.
du har lämnat ett sådant tomrum, ett ont.

Jag tycker så otroligt synd om er allihop ..