snowfell

---

Hej dagboken.

Jag har inte mycket att skriva idag.

Jag saknar mina klasskamrater. känns inte rätt att skriva klasskamrater, känns mer rätt att skriva familj.
vi var ju helt otroliga. ni fick fram sidor hos mig som jag inte hade en aning om att de existerade.
varje dag bjöd på någonting unikt. idéerna flödade.
ni såg när jag var ledsen, ni visste allt. jag behövde inte förklara. och ni behövde inte heller förklara för mig.
bortsett från allt plugg så var skolan helt underbar, med tanke på klasserna man gick i och även vissa lärare.
årskurs sju till nio var även den jättehärlig. min klass var bäst, vi hade jämt så kul och vi gjorde alltid en massa galna grejer. vi kunde vara hur barnsliga som helst utan att bry oss.
Personer jag saknar allra allra mest : alla i opnollfem plus bettan, elina, linda blomqvist, sara lindqvist och john. allra mest alltså. fast jag saknar allihopa.

Det går inte nu. att vara löjlig och skratta åt allt, det går inte att vara ledsen eller arg heller. jag är inte samma person på arbetet som jag var i klassrummet. det går ju inte, man måste ju vara seriös på arbetet. det funkar så.

Herå.