Gårdagen i sin glans.




Hej.

Tänkte uppdatera gårdagen, för ni dööör ju om ni inte får veta! (a)

Så, vi stal Karins bil och drog till Valbo vid två-tiden. Käkade nåt enkelt på Mc'donalds och efter det tog Martin mig till en Gokart-bana som vi skulle bemästra.
Det var skitkul, även om Martin var bättre än mig. Faktiskt. Min bästa tid var typ 1.01 och hans 54 nåt  :c
Något vi ska göra om, appsilut.

Efter det så åkte vi till köpcentrumet, efter att i nyfikenhet följt skyltarna till något som kallades Älgparken. Visade sig vara någon skum camping eller något liknande.
Så, till köpcentrumet alltså. Där handlade jag må ni tro! 2 fina koftor [en brun och en blå] från Bikbok plus tre UCLA trosor och två basic tröjor, en vit och en svart. 3 vanliga t-shirtar med tryck fann jag på Gina plus ett par gråa benvärmare. En snygg jacka hittade jag på Carlings och ett par mörkblå Lee-jeans med gul söm hittade jag på JC. MUMS.

När vi kände oss klara och redo åkte vi mot Gävle. Fast först fick jag ett underbart fint halsband av Älskling. Ett i guld med ett hjärta som smycke.

I Gävle så åt vi på Helt Enkelt, min bästa resturang :) Var supergott som alltid! Sjukt mysigt ställe.
Sen gick vi på bio, Tropic Thunder med bl.a Ben stiller och Jack Black. Filmen var rolig, och bra.
Halv elva var filmen slut, då skulle vi alltså ut från parkeringsgaraget. Det gick inte. Mitt kort var förstört. Totalt.
Martin hade i all olycka tappat bort sitt under dagen.
Så vi fick ringa på hjälp-telefonen och berätta som det var. Bara att vänta på räkningen då.

Var hemma klockan tolv, då slängde vi oss med detsamma i sängen. Pratade lite och somnade djupt.

The End. <3

Ett år av kärlek




Idag har jag och min Martin varit tillsammans i ett år. Femtiotvå veckor. Trehundrasextiofem dagar. För ett år sedan fick du mitt hjärta, och jag ditt.
För ett år sedan fick jag ett sms där det stod att du älskade mig. Det var min bekräftelse. Det var då vi blev en.
Ett par dagar snare viskade han det i mitt öra, mitt i natten. Jag rös i hela kroppen. Idag säger han fortfarande att han älskar mig, med samma röst och med exakt samma känsla. Och jag njuter varje gång. Kärleken är så otroligt stor, och stark. Och jag skulle inte klara mig utan dig. Jag hoppas på många, många år med dig älskling.

Idag ska vi åka in till Valbo, titta lite på Ikea och köpa lite kläder. Sen ska vi åka till Gävle, äta på en underbar resturang och avsluta med bio :)

Jag älskar dig!

| Småkrafs |




Hej.

Just nu sitter jag här i min förskylning som faktiskt har bestämt sig för att i all evighet stanna kvar i min kropp. Och jävlas. Det lyckas den med.
Inatt vaknade jag av att mitt öga var galet kladdigt, och äckligt, och svullet. Så jag ringde sjukhuset imorse och jag ska tydligen in klockan tre och kolla upp det.
Behöver antagligen en salva. Fick inte jobba i helgen med andra ord.
Känns både skönt och jobbigt. Var ju inställd på det, och okej om jag hade varit frisk, men nu lär jag ju ändå bara vara hemma och ta det lugnt och det kan bli rätt drygt.
Tur att jag har en Martin. Han får ta hant om mig, det är allra bäst på :) <3

Blir väldigt trött av allt pendlande till arbetet. Jag går upp halv fem, och är ofta hemmast fem. Ibland tre. Men att gå upp halv 5, nollfyratrettio. Det är omänskligt. Jobbet är väldigt roligt och givande, men det har som blivit mitt liv nu. Att jobba. Och sova. Och det är väl ingen unges dröm? Var inte min iallafall. Tänker inte heller låta det bli min verklighet så i februari tänker jag hitta nåt annat.

Mitt liv har i övrigt ordnat upp sig mycket bra. Det finns liksom ingen "tyngd" i mitt hjärta längre. Förutom tröttheten.
Mamma och jag kommer faktiskt överäns nu, vi har det perfekta avståndet till varandra och en bra balans. Hon sårar mig inte längre. Hon är en bra mamma, som man måste lära sig leva med. Man måste lära sig hennes sjukdomar och hennes personlighet. På så sätt hittar man balansen och kärleken. [?]

Min syster har det lite kämpigt nu dock, hon ska lämna sin sambo. Men jag tror att det kommer lösa sig för båda, tiden läker det mesta och tillslut vågar man.
Hon är ju kär och det är det som räknas. Plus att herr A behandlar henne som den prinsessa hon är. Min Emelie är en prinsessa. Full av godhet och snällhet. Osalagbar. Hoppas herr A kan hantera detta annars kommer lillasyster och slår på fingrarna :)
Alla förändringar är inte dåliga. Jag tror ni blir lyckliga. Jag hoppas iallafall det.
Synd bara att du ALDRIG hör av dig, men prinsessor har nog annat att tänka på ibland.

Nu ska jag duscha av mig natten och hälsa dagen välkommen.

RSS 2.0